måndag 1 november 2010
Annolunda!
Ibland vill jag bara gråta över hur mitt liv har blivit & hur det ser ut
& över det som jag kan bli frisk ifrån & det som kommer stanna kvar hela livet..
Det är verkligen sorgligt att sitta & fundera över detta.. Hur gör man när man går vidare??
Vet inte hur man tänker. .... KANSKE !! Jag ska ju iallafall inte dö, men jag ska bära på det resten av livet.
Vet inte vilket som låter vettigast?
Jag vill inte dö heller. det vill väl knappast någon heller. jag vill bara inte leva det hära satans livet..
Önskade att jag kunde byta ut det tills någons annans... Men det vore inte rättvist. att någon annan stackare ska behöva lida.
Hur kan ma ha så mycket med skit i en ända kropp???
hahah vad roligt det lät..
NÄÄÄÄÄj !!! vi borde vara starka för våra barn, tänker ni nu..
Det gör jag med,, för det mesta oxå.. Tror att jag har tagit ett stort steg framåt & är åt ett bättre håll med
båda fötterna.. DÅ rasar allt igen & vi är tillbaka på samma ruta igen..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar