En upp & ner värld.

Jag har just kommit på att jag måste leva i en upp & ner värld.
Att kunna för den ena stunden skratta & leva för allt i världen. Sen den andra inte vilja andas knappt, för alla tårarna nästan kväver mej..
Att vilja så mycket,men ändå inte.
Låter det konstigt??

Så fort gråten sätter sej i halsen så går jag in hära & skriver av mej det värsta som tynger för stunden. jag känner mej ensamast i världen. men ändå så är jag inte.