Att försöka att bara finnas till & bara försöka visa att allt är bara strålande varje jävla dag som går. Så känns det inte här inne i min själ iallafall , Där är det massa trasigt & förmodligen alldrig kommer att läka något mera. Något som jag har gett upp hoppet om iallafall.Det har gått för många år helt enkelt, & till slut ger man upp det.
Man LER jätte stort bland alla folket där ute & försöka visa hur lycklig jag är , men när man stänger dörren till allt det andra så brister allt. Tänk så skenet kan bedra.
Splittrad: Jag vet varken ut eller in. jag tycker ena stunden si, & den andra stunden tycker jag så. Nog har jag fått höra att jag är helt sjuk eller dum i huvudet.kan jag alldrig bestämma mej???
Hur gör man.?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar