Hej , Hej kära vänner !!!! Gubben min är ute med ungarna i lek parken & jag håller mej kvar inne , känner inte alls just nu för att umgås & skoja med barnen ute. Jag vill bara vara själv just nu. Sätta mej ner hära & skriva lite.
Om sorg & besvikelse & Förlåtelse & ett samvete.. Om att krypa på knäna för sånna som kanske inte värda det. Det känns som hela mitt liv har jag fått göra det, men ändå någon stans så har det blivit skit fel ändå. jag vet nog inte riktigt på vilket ben jag ska stå på ibland.
Jag vill bara det som känns rätt, är det inte så man ska göra???
Om att kämpa för att få det som jag trodde var det bästa för mej & min familj & det som jag trodde var det bästa.. Men som sedan visa sej att de gav verkligen inget tillbaka. Ingen som ser mej eller verkar bry sej på samma vis som jag vill & gav.
Om man tänker efter så skulle jag lika gärna ha ställt mej på ballkongen min & skrikit ut det istället ...
jag vet inte om det i längden är värt att kämpa för längre. När man inget får tillbaka..
De kan ju iallafall fråga hur jag mår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar